Under sovjettiden anmälde medborgare som inte hade möjlighet att tjäna sina egna pengar, såväl som de som behövde hjälp utanför, till socialvårdsmyndigheterna. Folket kallade dem (organ) helt enkelt - social trygghet.
Social trygghet
Officiellt finns det inget begrepp om social trygghet, under sovjettiden kallades alla socialförsäkringsbyråer som tillhandahöll tjänster och gjorde betalningar till medborgarna denna minskning. Samtidigt förstås socialförsäkringen som en form av statens socialpolitik, med hjälp av vilka olika fonder, organisationer och vissa kategorier av medborgare som behöver materiellt stöd stöds. Statligt stöd åtnjötes av:
- barn
- äldre människor
- personer med funktionshinder, - personer som har tappat arbetsförmågan på grund av allvarliga sjukdomar, - personer med särskild status (veteraner, krigsveteraner, stora familjer, Sovjeternas hjältar och socialistiska arbeten, etc.)
Det vill säga de som socialförsäkring tjänar som en källa till försörjning.
Systemet för socialförsäkringsorgan omfattade inte bara sociala skyddsorgan utan också medicinska institutioner, internat, behandlings- och profylaktiska institutioner, rehabiliterings- och kriminalomsorg etc.
