Frankrikes politiska struktur har sina egna egenskaper som skiljer detta land från andra stater. Det finns ett starkt parlament med breda makter. Presidentens myndighet är också av stor betydelse. Av denna anledning kallas Frankrike ofta för blandade republiker, som kännetecknas av en förstärkning av den parlamentariska principen, samtidigt som statschefen ökar sin roll.
Bruksanvisning
1
Frankrikes högsta lagstiftande organ är ett tvåparlament. Nationalförsamlingen - Underhuset. Dess medlemmar väljs på grundval av direkt röstning för en period av fem år. Övre huset kallas senaten och representerar intressena för enskilda territorier i landet. Senatorer väljs för en nioårsperiod genom indirekta val genom kollegiumavdelningar. En gång vart tredje år förnyas den franska senaten med en tredjedel av sin sammansättning.
2
Båda parlamentets parlament har liknande kompetenser. Skillnaderna i deras arbete hänför sig till omfattningen av den parlamentariska kontrollen och de specifika detaljerna i lagstiftningen. I vissa fall har statschefen rätt att upplösa underhuset, men presidentens befogenheter omfattar inte senaten. Senatens ordförande har en speciell status och tar tredje plats i statens hierarki efter presidenten och regeringschefen. När statschefens lediga lediga är det senatens ordförande som tillfälligt tar plats.
3
Enheter i det franska parlamentet har sina egna interna förordningar som bygger på lagstiftningsnormer och konstitutionella bestämmelser. Det finns fraktioner i båda husen. Det huvudsakliga arbetet i parlamentet utförs av specialkommissioner som skapas permanent eller tillfälligt. Varje kommission representerar vanligtvis alla parlamentariska fraktioner.
4
Tillsammans med regeringen har parlamentets ledamöter rätt till lagstiftningsinitiativ. Var och en av de antagna lagarna passerar kammarnas respektive kommissioner och genom tre behandlingar i parlamentet. En lag anses antagen om båda husen har godkänt den. När det uppstår meningsskiljaktigheter mellan parlamentets delar under diskussionen av lagförslaget, genomgår lagen en lång revision tills texten är helt överens.
5
Efter antagandet av lagar i parlamentet övervägs de av statschefen. Han kan uttrycka sin oenighet med utkastet och skicka det till lagstiftarna för omprövning. Om lagförslaget i dess tidigare formulering godkänns för andra gången av båda husen, har presidenten ingen rätt att avvisa den. Ett sådant förfarande visar styrkan hos den lagstiftande regeringen som kan argumentera med yttrandet från landets president.
6
Politiska forskare, som hänvisar Frankrike till blandade ("semi-president") republiker, uppmärksammar det faktum att i detta land finns det både delar av president- och parlamentariska styre. Som ett resultat delas makten nästan lika mellan statschefen och det representativa organet. Lands verksamhet beror lika mycket på presidentens och parlamentets beslut.
