Bekännelse är ett mycket allvarligt steg. Det kan vara svårt att erkänna dina negativa handlingar, inte bara för en utomstående, utan även för dig själv. Detta är en konversation med mitt samvete. Och du måste förbereda dig för den här konversationen i förväg, som om detta är den sista bekännelsen i ditt liv.
Bruksanvisning
1
Det finns ingen speciell struktur för bekännelse. Det är inte nödvändigt att prata om synder i kronologisk ordning eller i svårighetsgrad. Men du måste ordna dina tankar i förväg. Och för att göra denna process enklare, gör du ett litet "fuskark" på papper. Skriv om varför du känner ånger. Och även händelserna som ledde till att du begick fel sak. Men stör inte andra människor, du erkänner dina synder, inte främlingar. Annars kommer det inte att bli bekännelse, utan fördömelse, men detta är en ny synd. Försök inte motivera dig själv, tvärtom, du måste fördöma, skylla och döma mer av dina gärningar för att få förlåtelse. Din förberedelse är den första och mycket viktiga delen av bekännelsen.
2
Den andra delen är själva sakramentet. Skämmas inte för att prästen bekänner dig för dina synder. För att prästen bara är en medlare mellan dig och Gud. Bekännelsens hemlighet är helig, information från bekännelsen överförs inte till någon. Det är bättre att bekänna efter kvällstjänsten, prästen kommer att kunna ge dig mer uppmärksamhet. Bekänn dina synder öppet och i detalj. Göm inte något, du måste uppriktigt ångra det du gjorde. Varje synd måste diskuteras separat. Det räcker inte med att säga: "syndigt", det är viktigt att namnge synder med deras namn: frossa, äktenskapsbrott, pengar-grubbning, stolthet. För att hjälpa dig att samla dina tankar kan prästen fråga dig om du har begått en synd. Om du inte gjorde det så borde du inte svara: "kanske ja." Och prata inte heller om vad du inte gjorde, utan en fråga som bekänner dig, annars kommer det att se ut som skryta.
3
Du ska inte prata om samma synd varje gång om du bekände den en gång. Bekännelse bör vara med sorg, ånger och bekämpning av synder, men inte med lugn eller ens med ett flin. Präster råder att bekänna minst en gång varannan vecka. Oavsett vilken ålder du kommer till templet, om detta är din första bekännelse, så bekännas synder från sju års ålder.
