Nya testamentet innehåller information om Jesu Kristi liv, hans läror och jordiska angelägenheter, av vilka många kan kallas mirakel. Bibeln talar också om hur Messias dog efter att ha offrat sig själv i mänsklighetens frälsning. Jesu tragiska död markerade slutet på hans jordiska resa, varefter Kristus väntade på uppståndelse och uppstigning till himlen.
Jesu dom
Nyheten om död och efterföljande mirakulösa uppståndelse av Kristus låter i templen från år till år och uppfattas av många som något bekant och vanligt. För att fira påsk inser inte alla kristna vilka tragiska händelser som låg bakom Frälsarens död. För att förstå vad plåga Kristus upplevde på vägen till Golgata och på korset själv måste man återigen vända sig till evangeliet.
Innan han steg upp på korset predikade Kristus för folket sin lära i mer än tre år. Några dagar före den tragiska döden anlände Jesus till Jerusalem, där han möttes av människor som ansåg honom Guds budbärare och profeten som kom för att lindra folkets bittera och glädjelösa öde.
Ytterligare händelser ägde rum på dagen för den stora judiska helgdagen - påsk, firad för att hedra det israeliska folket från egyptisk slaveri.
Kristi förrädare, Judas, gav under Frälsarens nästa möte med sina lärjungar läraren till fariséerna och högprästerna. Jesu fiender anklagade honom för förargade människor med sina tal, kallade honom till uppror och kallade sig Guds Son. En domstol med högpräster fann Kristus skyldig och dödlig. Dödsdomen var emellertid i kraft av den romerska åklagaren Pontius Pilate. De skickade Kristus till honom.
Efter att ha pratat med Jesus beslutade Pilatus att ungefär straffa denna bråkmakare och sedan släppa honom. Men högprästerna insisterade på en dödsdom. Ser att ingenting kan göras, och folks upphetsning ökar, beordrade Pilatus ändå Kristi korsfästelse, övergav sig till högprästernas vilja och höll dem ansvariga för avrättningen.
