En av höjdpunkterna i det sista världsmästerskapet var ankomsten av flera tusen fans från Orange Country of Tulips i Brasilien. Hon är en europeisk stat och har två nästan identiska geografiska namn på en gång - Holland och Nederländerna. Och det huvudsakliga språket, där både ”orange” fans och fotbollsspelare som blev bronsmedaljister i mästerskapet, talade i Brasilien, kallas holländska eller holländska, liksom flamländska och till och med afrikanska.
Orange tunga
Trots förekomsten av flera alternativ på en gång kallas officiellt landet, vars symboler är orange och en tulpan, Nederländerna. Och dess huvudspråk kallas respektive nederländska. När det gäller holländarna föddes detta namn i analogi med namnet på de två provinserna i landet - norra och södra Holland, och ett uttalfel anses inte ens i själva landet. Det flamländska språket är mer relaterat till den belgiska regionen Flandern, där många invandrare från angränsande Nederländerna bor. Efter att ha blivit flamningar i Belgien lyckades de ändå bevara kulturen och traditionerna för sina förfäder.
Uppmärksamhet till Tyskland
Enligt statistiker stammade språket i världen av minst 23 miljoner människor, inklusive 16, 8 miljoner i Nederländerna själva, från tiden då de frankiska stammarna bodde i Europa. Det kommer från det västgamanska språket i den indoeuropeiska gruppen, som en gång talades av kustfrancerna. Gamla engelska anses vara "släktingar" till holländarna (tack vare vilket nästan alla invånare i Nederländerna känner modern engelska), frisiska och lågtysk.
Förutom Nederländerna själva är det också vanligast i Belgien. Däremot finns det ett stort antal dialekter (det finns mer än två och ett halvt tusen av dem). Flamländska i detta land är ett av de två officiella språken, mer än sex miljoner belgierar talar det. Och i Flandern är han helt den enda tjänstemannen. Visst hade de inte tid att glömma Nederländerna i de tidigare utomeuropeiska kolonierna - i Indonesien (Nederländska Östindien), Surinam, Nederländska Antillerna och Aruba. Små nederländska samhällen, som också behöll sitt språk, finns i gränsregionerna i Tyskland, i norra Frankrike (franska Flandern), i USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och några andra länder.
Enligt officiella siffror överväger 96% av invånarna i det "orange" landet sitt inhemska nederländska språk. De återstående fyra procenten anser sig vara modersmål i västfrisiska (detta är det officiella språket i provinsen Friesland), niedersaksiska dialekter av tyska, som främst talas i nordöstra landet och norra Tyskland, och limburdialekten Nizhne-Frankish, utbredd i sydöstra Nederländerna och i Tyskland. Alla dessa språk erkänns av den nederländska regeringen som regionala och stöds av den i enlighet med den europeiska stadgan för nationella minoriteters språk.
