För den nuvarande generationen av 40-åringar är ”Maria, Mirabela” inte bara namnen på charmiga tjejer, utan en av hennes favoritbarndomsfilmer, med magiska karaktärer och vackra låtar. I sovjetisk film är detta den första upplevelsen av att skapa en film med metoden att kombinera filmning av spelfilmer med handritad animation.
Efter premiärvisningen av den animerade filmfilmen för barnen "Maria, Mirabela" (1981) fick det rumänska och sovjetiska kinografernas gemensamma arbete två prestigefyllda priser samtidigt: vid den internationella filmtävlingen i den italienska staden Giffon (i nominering "Cartoon Cinema") och vid XV All-Union Film Festival i Tallinn.
Tillkännagivanden och recensioner, som erbjuder att titta på ett band i 64 minuter i full längd, placera "Maria, Mirabela" som en sagofilm för alla - både barn och vuxna som inte har glömt sin barndom och förblivit vänliga i hjärtat.
Bra saga
"Maria, Mirabela" är en vacker, livlig, musikalisk berättelse om de fantastiska äventyren hos två små flickor som planerar att hjälpa en groda, en eldfluga och en fjäril att lösa sina problem. För att göra detta skickas de tillsammans för att besöka skogens älva. Vilka mirakel händer dem inte. På ängen blir systrarna bekanta med larvernas kung, leder en runddans med fjärilar. I älvens rike möts Mary och Mirabela av små hembiträden: Vinter, vår, sommar och höst. Det finns många faror i systrens väg, men de övervinner rädsla och klarar svårigheter. I det svåraste ögonblicket hjälper timmenes kung de modiga resenärerna (det visar sig att han vet hur man stoppar tiden). Och de lyckas. Maria och Mirabela hjälper Kwaki att frigöra benen, frysta till issjön. De gör allt så att förmågan att flyga återgår till fjärilen Omida. Och eldflugan Skiperich har nya lysande skor.
Systrarna var inte särskilt upprörda när det visade sig att alla dessa äventyr faktiskt ägde rum i en dröm. Men det var mamma (skogens älva) och pappa (timmenes kung) i närheten. Och deras verkliga föräldrakärlek.
Tomten är byggd så att sagan inte bara underhåller. Det hjälper till att förstå skillnaden mellan gott och ont, lär medkänsla, vänlighet, mod. Naturligtvis finns det en plats för filosofiska maxima. Till exempel kan man höra fraser från karaktärerna: "Det förflutna kan inte returneras, det kan bara komma ihåg", "Endast en mycket modig man kan rädda en vän i problem", "Vatten fryser från sanningen". Men är detta inte samma folkvisdom som både barn och vuxna älskar gamla, goda berättelser.
Funktioner i att arbeta tillsammans på en film
Projektet för att skapa 1981 en musikalisk animation - film "Maria, Mirabela" var internationell (Sovjet-Rumänien) och genomfördes med deltagande av All-Union Union of Sovinfilm. Filmprodukten framställdes gemensamt på tre olika filmstudior: den rumänska Casa de Filme 5, Moldavien-Film och vår berömda Soyuzmultfilm. Manusförfattare och regissör var den rumänska regissören Ion Popescu-Gopo, tillsammans med kollega Natalia Bodiul.
Arbetet utfördes inte på en enda plats utan distribuerades mellan länder per segment. Speldelen, inklusive fullskalig fotografering, var för Rumänien och Moldavien. Dessutom, enligt villkoren i kontraktet, bjöds rumänska skådespelare till alla roller. Animeringen skapades i Moskva. Soyuzmultfilmen gick igenom hela cykeln: från att skapa karaktärer och rita scener med sitt deltagande till scenen med enkel produktion, när pratande djur animerades. Slutprodukten presenterades i två former: den ursprungliga versionen på rumänska och den dubblerade versionen för den sovjetiska publiken. För dubbning lockade de en galax av underbara skådespelare, röstmästare: Lyudmila Gnilova och Natalya Gurzo (Maria och Mirabela), Maria Vinogradova (Kvaki), Alexander Voevodin (Skipirich), Klara Rumyanova (Omide), Alina Pokrovskaya (Fairy of the Forest), George Vitsin (George Vitsin) larver), Rogvold Sukhoverko (kung av timmar). Oväntat för våra skådespelare visade sig det rumänska språket vara svårt för samtidig dubbning, ibland var det inte möjligt att "komma in i labia" (som det kallas i professionell jargong).
Regissörerna mötte en annan svårighet när de började arbeta med artister i huvudrollerna (Maria - Medea Marinescu, Mirabela - Gilda Manolescu). De behövde presentera sina animerade karaktärer, för att föra dialoger med imaginära karaktärer, för att veta vilket sätt de ska titta och prata på. För att göra det lättare för flickor att arbeta, har våra animatörer skulpterat speciellt för dem plasticinfigurer av hjältar som deltar i en viss episod. Trots konsonansen i efternamnen var flickorna, liksom deras hjältinnor, olika i karaktär och temperament: den rastlösa och mobila Medea (Mirabela) och den mjuka och milda guilden (Maria). De var förenade av en sak: spontanitet och en öppen barns själ. Vid filmningen var skådespelerskorna 6 år gamla. Förskolebarn var inte riktigt säkra än att läsa, men de kunde inte komma ihåg en omfattande text efter örat. Mycket av det som gick in i ramen uppfanns av dem på språng. De visste hur de skulle fantasera och komponera och visade sig därför vara uppriktiga och övertygande på skärmen.
Efter att filmningen var klar träffade flickorna aldrig varandra. Den mörkögda Medea Marinescu, som spelade den onda Mirabellen, förvandlades under åren till en ståtlig skönhetsskådespelerska. Östern för hennes syster i filmen av Mary, den blonda och blåögda Gilda Manolescu, föll ett annat öde. Hon spelade inte längre i filmer. Efter att ha överlevt två fruktansvärda tragedier som så småningom bröt henne, gick en ung, vacker kvinna bort vid 35 års ålder.
Skärmskådespelerskan i en roll för publiken var systrarna på skärmen - Fairy of the forest (Ingrid Celia). Varken på filmforum eller i andra informationskällor kan man dra någon information om denna rumänska skådespelerska karriär och arbete.
Bilden på skärmen av påven (han är timmenes kung i en fantastisk barndomsdröm) sammanfaller inte omedelbart med Ion Popescu-Gopos personlighet. Hemma dök ibland en begåvad regissör och animatör på skärmen som en rollist i små roller, både i sina egna filmer och i filmerna till sina lekkameror. Han kommer från en rysk-rumänsk familj. Animationskonsten behärskar under träningen i Moskva. Sovjetiska barn Ion Popescu-Gopo kom ihåg för en roll, i bilden av farbror Vremya (detta är namnet på karaktären i den ursprungliga versionen av filmen). Förresten, enligt rumänska kritiker, ingick handlingen av historien som uppfanns av regissören gamla sagor motiv.
Interaktivt med tecknad hjältar
Idag kan du se animerade inlägg i spelfilmer ganska ofta - med hjälp av tecknade bildtexter kan du enkelt ställa in önskad ton i filmen, och de ritade insatserna inuti tomten används för att skildra olika slags drömmar och hallucinationer.
Idén att få människor på skärmen övertygande att kommunicera med seriefigurer upphetsade fantasin hos animationspionjärerna, till exempel Jay Stewart Blackton, Emil Kohl, Winsor McKay. Men under lång tid var det omöjligt att ge en fullfjädrad "interaktiv" av tekniska skäl. Disney studio kunde ta höjden. 1944 dök den första musikaliska tecknade filmen "Three Caballeros" ut - om en resa till Latinamerika av Donald Duck i sällskap med papegojan Jose Carioca och cockerelen Panchito. Blandade animationer - fiktionsfilmer började aktivt utvecklas i väst. Amerikanerna perfektionerade idén att integrera seriefigurer i en film genom att släppa den Oscar-vinnande komedi "Who Framed Roger Rabbit" 1988.
Men den sovjetiska publiken på 80-talet hade inte bred tillgång till Walt Disney Pictures-klassikerna. Att se hur verkliga skådespelare interagerar med målade karaktärer var bara möjligt i Disney-versionen av historien om Mary Poppins. Därför uppfattades utseendet på den första tecknade filmen "Maria, Mirabela" som ett slags mirakel. För sovjetiska barn, inte bortskämda med glasögon, var filmhistorien med seriefigurer och till och med av utländskt ursprung en väldigt framgång. För Soyuzmultfilm var det sovjet-rumänska projektet den första upplevelsen av att använda handritad animering i spelfilmer.
Regissören för bilden var den berömda konstnären Lev Milchin. Filmregissören, Nikolai Yevlyukhin, påminner om orden som Lev Isaakovich upprepade vid alla möten: "Detta är den första filmen i Sovjetunionen som vi gör så kombinerade. Naturligtvis finns det många karaktärer. Naturligtvis är det svårt för oss." Det var ofta tvister mellan produktionsdesignern och bildregissören, och det kom till gräl. Multiplikatorerna kunde inte bestämma hur huvudpersonerna i bilden skulle se ut: Kwaki, Skiperich och Omide. På grund av detta slutade ofta hela filmprocessen.
- Animeringsdirektör nr 1, som Jonah Popescu-Gopo kallades i Rumänien, var en karikaturtecknare och en anhängare av animerad minimalism (kom ihåg hans berömda handritade man).
- Lev Milchin är en klassiker av sovjetisk animering. Sedan 1962 arbetade han på Soyuzmultfilmstudion och skapade livliga, färgglada, helt målade karaktärer som är typiska för den sovjetiska animationen (Tsvetik-Sevensvetik, Piggy Bank, Gässvanar, Persistent Tin Soldiers, en hel palett av ryska folksaga).
På grund av meningsskiljaktigheter när det gäller att rita huvudpersonerna drogs verket i mer än två år. Men resultatet överträffade alla förväntningar. Tillsammans skapade animatörer från olika skolor ett visuellt koncept som inte på något sätt var underlägsen Walt Disney Pictures. Och scenen med att förvandla larver till fjärilar idag påverkar inte mindre än Disney "Fantasy". Tecknade filmen visade sig vara "underbar-underbar", precis den som den sjunger i den initiala låten för honom.
Magisk musik
I minnet på verket på bilden säger författaren till musiken, kompositören Eugene Doga, att melodiken i två ord, Maria och Mirabela, spelade en avgörande roll för honom. I harmoni med namnen på heroinerna hörde han musik. Jag vet inte om något skulle ha hänt med andra ord, konstaterar kompositören.
I den ursprungliga versionen av filmen framförs låtar av rumänska artister, i synnerhet den populära sångaren Mihai Konstantinescu. På företaget "Melody" 1983 släpptes en skiva med ljudberättelsen "Maria, Mirabela". Den ryska texten till tillkännagivaren låter på den, och alla låtar lagras på originalspråket. I själva filmen, som var avsedd för sovjetiska tittare, gjordes full dubbning. De översatte inte bara karaktärernas tal, utan ljudde också igen låtarna. Dikter till Eugene Dogis musik skriven av Valentin Berestov och Eugene Agranovich.
I filmen talar grodan Kwaki och sjunger i rösten för den populära skådespelerskan Maria Vinogradova. Hon uttryckte ofta seriefigurer, till exempel en igelkott i dimman. Öppningslåten, där seriefigurerna sjunger "underbart underbart", steg från skärmen till de små lyssnare, de började sända den på radio och tv i barnprogram och inkluderade dem i samlingar av låtar för barn. Men med titellåten "Maria, Mirabela", som låg till grund för soundtracket för filmen, kunde ingen av skådespelarna inte klara sig. Sökningen började efter professionella artister med sångdata, vilket gjorde det enkelt att "hoppa" en oktav upp. Testspåret inspelades redan av den då berömda Alexander Gradsky. Men dess resultat för några av skaparna verkade inte barnslig. I en dubblerad version av filmen låter Leonid Serebrennikovs tunna och mjuka tenor.
Låten "Maria, Mirabela" var så populär att den fick en oberoende scenbiografi, den ingick i repertoaren för popsångare på 80-talet. Efter en tid skrev Eugene Doga en lyrisk komposition om filmens tema (vers av Andrei Dementiev). Hon ljöd från scenen framförd av den populära sångaren Nadezhda Chepragi och kallades också "Maria, Mirabela."
