Panchatantra är en unik bok som är född på indisk jord. Detta är en samling noveller, noveller, liknelser, fabler och poetiska ordstäv som hjälper till att leva. Varje person, till och med långt ifrån Indien, får ett enormt estetiskt nöje av att läsa och lämnar en linje med hjärta för att stärka sin personliga livserfarenhet.
”Panchatantra” (översatt från sanskrit ”Pentateuchen”) är lärorikt, men råd om hur man ska uppträda stöds av konkreta exempel, klädda i form av noveller, liknelser och fabler. Till exempel, en fabel om en orm som gömmer sig i ett hål av rädsla för att falla i händerna på en ormfiskare. Råd i form av en metafor - att inte ta fram dina dolda mörka tankar och otäcka handlingar, tar på sig funktionerna i naiv realism. Ett annat exempel i form av poetisk uppbyggnad rekommenderar att man undviker både dumma och förrädiska människor:
Ge inte råd till en dåre:
din snabb kommer att göra honom orolig.
Drick inte en orm med mjölk:
endast gift fyller på försörjningen.
Skapelseshistoria
Historien om "Panchatantra" är fortfarande ett mysterium. Forskare håller inte med om frågorna om var och av vem detta litterära verk har skrivits. En del, särskilt Vyacheslav Vsevolodovich Ivanov (lingvist och semiotik, 1924-2005), hävdar att Panchatantra skapades under det forntida Indiens glansdag, då Gupta-dynastin styrde från 350 till 450. BC Forskaren tror att författarskapet tillhör Vishnuite Brahmin Vishnusharman. Vishnusharman är pseudonymen för brahmana som sammanställde sammanställningen. Igor Dmitrievich Serebryakov (indolog, sanskritolog, 1917-1998) anser att Panchatantra i den form som vi läser den idag skrev 1199 av den jainanska munken Purnabhadra. Boken är skriven på sanskrit.
På elfte århundradet började Panchatantra sin resa runt om i världen. Först översattes det till syriskt, sedan till grekiskt, från det till italienska. På det tolfte århundradet från arabiska till judiska och persiska, från det på trettonhundratalet till latin.
En av originaltexterna förvaras i Mumbai på Prince of Wales Museum.
