Att räkna hur många skiljetecken är på ryska är inte så svårt. Det räcker med att ta en godtycklig text med direkt tal, minst en förtydligning inom parentes och en offert för citat. Och ändå har några tecken som finns överallt inget att göra med ryska skiljetecken och inte mycket är känt om andra, även om många av dem är "dinosaurier" att skriva.
Det finns bara tio skiljetecken på ryska: en prick, en kolon, en ellips, ett komma, en semikolon, en streck, ett frågetecken, ett utropstecken, parentes, citattecken.
punkt
Tillsammans med uppkomsten av skrivande uppstod behovet att på något sätt indikera för läsaren att förslaget var klart. Fäderna till den moderna punkten är en rak vertikal linje (sanskrit) och en cirkel (。, kinesiska). På ryska registrerades punkten först i monumenten från forntida skrift. Traditionellt placeras en period i slutet av varje mening, med undantag för rubriker och fall där meningar slutar med en ellips, fråga eller utropstecken i kombination med citattecken.
kolon
Även om detta tecken dök upp mycket senare än punkten, gick det in i rysk grammatik i slutet av 1500-talet. Det användes av Lavrenty Tustansky, kompilator av en av de första läroböckerna från slavisk filologi. Oftast placeras kolon före listningen eller när man talar direkt (citat), men det finns också så komplicerade fall av dess uttalande som användningen av en kolon istället för en union. Till exempel mellan meningar i beskrivningen av sensationer: "Vi nådde floden, vi ser: båten seglar, och ingen är i den."
tre punkter
Tecknet på en paus, ofullständighet, talhitch - en ellipsis - beskrivs i "Grammar of Church Slavonic" av Pushkins samtida Alexander Vostokov, men vissa forskare konstaterar att ellipsen uppstod tidigare och Vostokov var bara förankrat i vetenskapligt arbete och i grammatiken kallas också ett "återhållsamhetsmärke" …
kommatecken
"Point with a squiggle" argumenterar med en poäng för första plats bland de vanligaste skiljetecken på ryska. I medelkomplexitet kan en text på 1000 tecken inte ha ett enda bindestreck, inte ett par citattecken eller parenteser, men kommatecken krävs. Och om författaren visar sig vara en älskare av vändningar och inledande ord, kommer komma att bli en mästare. Ordet "komma", enligt den sovjetiska språkforskaren Pavel Chernykh, kommer från "komma" ("ledtråd"), men själva tecknet är lånat från det italienska språket.
semikolon
En annan italiensk uppfinning, som flyttade till det ryska språket tillsammans med typografi. Detta tecken uppfanns och introducerades i skrivande av typografen Ald Manutius i mitten av 15-talet. Med hjälp av en semikolon separerade han de delar av meningar som var kopplade till betydelse men med oberoende syntax. På ryska används det för samma ändamål samt för komplexa överföringar.
streck
Det finns inga exakta uppgifter om instrumentets ursprung. I stort sett motsvarande betydelsen av "bindestrecket" som finns i många gamla skriftliga artefakter. Den är skyldig sitt moderna namn till Frankrike (tiret från tirer, pull), och på det ryska språket, som de flesta forskare tror, populariserades det av Karamzin, under vilket detta tecken kallades "tystnad". Det används i många fall, varav de mest kända är när ämnet och predikatet uttrycks i en del av talet, liksom i utformningen av kopior och dialoger. Rysk typografi använder en lång streck (-), och den är alltid separerad från de föregående och efterföljande orden med mellanslag, med undantag för att den används i intervaller (1–8 augusti), även om de ofta i sådana fall sätter en kort "engelska" bindestreck (1–8 augusti) 8 augusti).
Frågor och utropstecken
Båda tecknen dök upp på det ryska språket ungefär samtidigt, mitt i det andra årtusendet A.D. Båda kommer från det latinska språket, där frågetecknet brukade vara en grafisk förkortning (ligatur) för bokstäverna Q och O (från quaestio, fråga) och användes i fall där det var nödvändigt att indikera tvivel, och utrop från utropen av överraskning lo. Gradvis blev båda ligaturerna oberoende skiljetecken som inte var alfabetiska och fick det ursprungliga namnet från prickarna: "interrogativ punkt" och "överraskningspunkt".
konsoler
Den dubbla skylten, i dag kallad parentes, hade en gång ett mycket vackert namn "rymlig" eller "rumstecken". Fästarna kom till språk, inklusive ryska, från matematik, och specifikt, från en skiva som infördes av italienska Niccolo Tartaglia för radikala värden. Senare skulle matematiker föredra parenteser och parenteser för olika behov, och runda parenteser kommer att förbli på skriftspråk för att spela in förklaringar och kommentarer.
citat
En annan parad karaktär som kom in i språket … från musikalisk notation och fick sitt ryska namn, med all sannolikhet, från det lilla ryska verbet "till wobble" ("waddle in the anck", "limp"). Om du skriver citattecken på det sätt som är vanligt för hand (""), är de väldigt lika som tassarna. Förresten, ett par citattecken "" kallas "tassar" och vanliga typografiska citattecken "" kallas "julgranar".
