Det parlamentariska tvåparlamentariska systemet är inneboende i många stater i världen. För det mesta är uppdelningen av parlamentet i övre och nedre hus inneboende i framgångsrika, utvecklade länder.
Bruksanvisning
1
Ett tvåparlamentariskt parlament är en parlamentarisk struktur där detta representativa organ består av två kammare. Det finns andra namn för denna term - Bicameralism, Bicameralism, Bicameral system. Dessutom finns det i olika stater olika namn för varje hus.
2
I världen idag finns det mer än 70 länder med ett parlamentariskt tvåpartssystem. Bland dem finns både enhetsstater och federationer, både republiker och monarkier. Som regel är detta stater med positiva ekonomiska och sociala indikatorer. Dessa inkluderar länder som USA, Tyskland, Australien, Frankrike, Belgien, Österrike, Schweiz, Japan, Storbritannien, Spanien, Italien, Kanada, Nederländerna och många andra. Dessutom är Rysslands parlament också tvåkamrat. Det kallas federala församlingen och består av statsdumaen och federationsrådet.
3
Parlamentets kammare är inte lika i sammansättning, referensvillkor och bildningsordning. Det finns en uppdelning i nedre och övre kammare. Ofta behandlas och antas lagar av företrädare för underhuset och skickas sedan in för godkännande till överhuset. I sin tur kan dess företrädare antingen godkänna eller avvisa lagen utan att ändra den.
4
Överhusets huvudfunktion i parlamentet är att stabilisera. Det minimerar konflikten mellan regeringsgrenarna i staten, tillåter inte antagande av tvivelaktiga och motstridiga lagar som inte är bekräftade ekonomiskt och mänskligt. Tack vare detta använder presidenten praktiskt taget inte sin rätt att veto mot propositionen. Övre huset befriar delvis konstitutionella domstolen för många uppgifter, eftersom den noggrant analyserar varje lagstiftningsnorm som har lämnat parlamentets underhus. Således litar folk mer på myndigheterna. Dessutom möjliggör det bicamerala systemet proportionell representation av befolkningen i varje region i landet.
5
Övre huset bildas ofta på ett mindre demokratiskt sätt än det nedre: åldersgränsen för representanter är högre, inte alla invånare i landet kan välja suppleanter utan regionala myndigheter. Dessutom kan överhuset inte vara ett valt organ alls. Således tillhandahåller det bikamerala systemet mer konservatism vid beslut av nationell betydelse, mindre troligt för drastiska förändringar.
