I striderna för faderlandets frihet och oberoende gör varje deltagare, från en vanlig till en marskalk, sitt bidrag. Och våg inte tomma argument, som är viktigare i armén, sergenten eller översten. Vasily Filippovich Margelov legendariska personlighet. Och inte bara för att han skapade och vårdade luftburna trupper. I alla situationer såg han i en underordnad, först en man. Soldatens strand, men vid behov strikt frågad och straffad.
Arbetande barndom
När moderna politiska forskare och sociologer berättar naiva pojkar om hur väl arbetarna levde före revolutionen 1917, borde de undersöka biografin om Vasily Filippovich Margelov. Pojken föddes 1908 och växte upp i en stor familj där tre söner och en dotter föddes upp. Min far arbetade på Yekaterinoslavsky Metallurgical Plant, hans mamma arbetade med hushållsarbete. På ett patriarkalt sätt var ett barn aldrig en börda eller en mun i munnen. Barnets utseende glädde sig, eftersom en annan assistent lades till huset.
De ropade inte på eller straffade lilla Vasya, men vanade helt enkelt att arbeta. Föräldrarnas kärlek är inte att lisa med barnet utan att förbereda honom för det verkliga livet. Margelov från unga naglar kände igen hur mycket hon, ett öre, som måste föras in i huset. Han förlitade sig på att bete boskap, lärde sig furry craft. Under tonåren arbetade den framtida fallskärmshopparen som en hästdragen förare i gruvan. Han visste av sin egen erfarenhet hur arbetaren och bonden bor, vad han hoppas och värnar om. Basilika kännetecknades av ett ihärdigt sinne, och 1921 avslutade han lätt en kurs på en lokal församlingsskola.
När tiden kom, 1928, fördes den unge mannen till Röda armén. Från början verkade inte armétjänsten Vasily Margelov svår eller utmattande. Han tål lätt larmhöjningar, borrlektioner, marschkast och grävgravar. En kompetent fighter skickades för att få en specialutbildning vid Minsk Military School. Från det ögonblicket började hans karriär som karriär officer. Efter att ha lyckats examen från högskolan förblev löjtnant Margelov kvar i lärararbetet. Hösten 1938 överfördes han till armén som bataljonschef.
