Berättelsen om den sovande skönheten är allmänt känd över hela världen. En "lärobok" berättelse finns i samlingarna av Charles Perrault och bröderna Grimm. I dessa goda sagor som alla är bekanta stickade den sovande skönheten hennes finger med en spindel. Men det finns en annan äkta folkversion. Det spelades in och publicerades i Italien på 1600-talet av en berättare och folkloreälskare, Jambattista Basile.
Version av Charles Perrault och bröderna Grimm
Kungen och drottningen fick ett efterlängtat barn - en vacker flicka - och bjöd in alla trollkarlar och häxor i riket till en fest. Endast en trollkarl skickades inte en inbjudan. Hon bodde i ett avlägset torn som inte hade lämnat i mer än 50 år, varför alla bestämde sig för att hon inte längre levde och inte kallade henne. Men häxan fick reda på festen och blev mycket kränkt att hon inte kallades. Hon dök upp och förbannade den lilla prinsessan och sa att hon skulle sticka fingret med en spindel och dö. Men en annan trollkarl försökte mjukgöra "meningen" genom att ändra trollformeln så att prinsessan helt enkelt sovnade.
I den ursprungliga sagan om Sharya Perrault var det inget tal om prinsens kyss, men termen på 100 år som prinsessan skulle sova genom kallades.
När prinsessan fyller 16 år möter hon av misstag en gammal kvinna som snurrar ett bogsering, och hon vet inte något om förbannelsen och låter henne också prova. Den sovande skönheten somnar, och den goda älven, som mjukade förbannelsen, sätter också hela slottet i en dröm och omger det med en ogenomtränglig skog. Efter 100 år visas prinsen. I senare versioner vaknar den sovande skönheten från hans kyss, men enligt Charles Perrault var det bara så sammanfallet att exakt 100 år har gått sedan skönheten började sova. Den moderna sagan slutar här.
